Som jag längtat! Idag skrattade han för första gången sådär på riktigt. Innan har vi fått kämpa fram ett ”HEH”, men idag skrattade han riktiga skratt verkligen. Nästan 5 månader tog det, bara en vecka ifrån. Så svårflörtad kille haha ?
Det behövde jag verkligen idag, jag har fått ställa in hela veckans planer pga min mage som aldrig blir bra. Jag känner mig så instängd och less, jag har inte mått bra på 6 månader nu. Får berättade mer om det i ett annat inlägg kanske. De som står mig närmst vet vad jag pratar om.
Så vad gör jag nu när jag aldrig lämnar hemmet? Imorse gymmade jag, sen gick jag hem och fixade på framsidan. Rensade bort lite ogräs medans Wilton sov i vagnen bredvid. Duschade. Lagade mat. Åt middag. Repeat imorgon förmodligen.
Ska iväg och lämna lite blodprover imorgon, sen får vi se vad som sker. Jag skulle gått in och uppdaterat här tidigare egentligen, men råkade somna när jag nattade Wilton. Kände att mina dagar inte är så intressanta att skriva om nu för tiden heller, men vill ändå ha det här jobbiga och tråkiga nedskrivet i bloggen också just för att minnas. Det var därför jag startade bloggen som sagt, och jag tänkte först göra inlägget privat, men kände skit samma. Alla dagar är inte intressanta, och jag skulle aldrig ljuga om någon frågade mig hur jag mådde.
Kram på er ❣️
För dig gör jag ALLT.
Senaste kommentarer