Inlagd på sjukhus

Hej från Danderyds sjukhus…

Vilken chockartad gårdag det blev. Herre min gud. Som jag berättat tidigare i bloggen har jag Crohns sjukdom. Just nu är jag inne i ett såkallad skov, när min medicin inte fungerar längre och jag har blivit dålig igen. Jag har fått prova alla möjliga mediciner men ingenting har funkat, och nu senast fick jag komma in på sjukhus i ca 2 timmar och testa en ny medicin intravenöst. Man kunde inte säga bu eller bä om medicinen förens det gått en månad, så jag ringde tillbaka igår när det hade gått en månad och förklarade läget. Jag är fortfarande lika dålig. Ingen minsta förbättring.

Sjuksköterskan jag pratade med skulle kontakta min läkare och be henne ringa upp mig. Och bara några minuter senare ringer hon, och säger ”då vill vi att du läggs in på sjukhuset. Från och med idag och ca 1 vecka framåt”

URSÄKTA VAD? Vilken gråtattack jag fick.

Jag ringde gråtandes till Alex som precis börjat nytt jobb och berättar att han måste vara föräldraledig med Wilton, och jag blir sjukskriven. Kändes så dumt att be han vara föräldraledig när han precis börjat nytt jobb. Han är världsbäst på att lugna ner mig så han sa bara ”vi löser det, jag ringer några samtal nu bara. Det är ingen fara älskling. Det är bra att du får hjälp på riktigt nu”

Jag sprang runt i lägenheten sjukt förvirrad och packade ihop en väska, och tog sen med mig Wilton in till Danderyd, avdelning 92. Samma avdelning som jag låg på för ca 5,5 år sedan… ångestladdat delux.

Kändes så konstigt att plinga på dörren, och säga till samma sköterska som jag hade förra gången att ”heej.. jag ska bli inlagd här”.

Hon hade väntat på mig så hon tog mig till mitt rum och förklarade att jag fått ett enkelrum så att Wilton kan få bo här med mig om jag skulle vilja. Men det känns inte schysst för honom att få vara i det här sterila rummet, helt utan leksaker osv och sen få sova i sin vagn hela nätterna, så Alex får ha honom hemma men med OBLIGATORISKA besök till mig varje dag!!! Annars klarar jag mig inte ?

Så vad är planen för mig nu? Lite svårt att säga faktiskt. Jag fick i alla fall börja med en undersökning igår som visade att jag har inflammation i hela tarmen ungefär. Så vi började med att sätta in en infart och ge en startdos med betapred, det är kortison. Nu vet jag att jag ska få det 2 ggr/dag och samtidigt måste jag få blodförtunnande för att inte få en blodpropp. Blodförtunnande ger man via en spruta rätt in i magen/låret och det var iiiiinte roligt kan jag tala om. Gjorde jätte ont och var väldigt otäckt då man såg hela nålen (som var rätt lång) ?

(Och ja, jag fick bristningar på magen från graviditeten) Skitsamma, det är i alla fall planen just nu i alla fall. Vad jag förstått det som.

Igår kom i alla fall Alex hit med sin pappa och gjorde mig sällskap en stund och för att hämta hem Wilton och vår bil. Tyckte det kändes okej igår när dom lämnade men när han skickade bild på Wilton igår när dom var hemma började jag gråta. Samma sak imorse när dom ringde FaceTime, gud vad känslig jag känner mig. Blev så himla ledsen ?

Idag har jag bara legat i sängen, men sen vid lunch klev Micke (Alex pappa) innanför dörren. Han jobbade tydligen på Danderyd idag så han kom hit och hälsade på 1 timme ungefär. Trevligt med sällskap ?

Mickan kom också förbi runt 13.00 och var här tills nu. Hon hade med sig fika också, så snällt ❤️ Under tiden hon var här kom en dietist som ville prata kost med mig, så mickan fick vara med under det samtalet haha!